Om ord språket ett gott skratt förlänger livet stämmer så kan jag ju säga att jag kommer ha ett jävligt långt liv framför mig. Det var ett bra tag sedan jag skrattade så mycket, som jag gjorde när vi var och kollade på pjäsen King Lear.

Självklart har ju jag den sämsta humorn någonsin, så där folk med ''normal'' humor dog av garv, fnissade jag bara till lite små fjolligt..

 Då kan man ju räkna ut när jag bokstavligen dog av garv, ja det var ju de tillfällen där alla var tysta som jag fick mina panikartade skratt attacker..

Herregud jag tyckte faktiskt lite synd om mina klasskamrater som satt raden under mig. Det var nästan så att dom skulle kunna sitta där med en ful regncape och öronproppar för att skydda sig mot mina högljuda och tsunami gråtande skratt attcker.. 

Jag fick faktiskt till och med den här ''e du du i huvudet blicken?'' några gånger...

Jag kan förstå att det stör människor att vissa skrattar när man ''inte ska'' men ändå vad ska man göra åt saken?

Det är ju inte så att man bara kan ''förbättra'' eller ''normalisera'' sin humor, det kan faktiskt vara lite oroväckande ibland att bara brista ut i garv åt saker som man kanske inte engentligen ska skratta åt...

Men vem vet min dåliga humor kanske kommer ''normaliseras'' med tiden.

Ja, nu vet ni till och med om mitt dåliga sinne för humor, så om ni någon gång går på teater/bio och hör en ensam stackare skratta & sedan hyperventilera åt en helt oväsentlig sak så vet ni nu att det kan vara jag... herregud.... 

Om mannens hjärna är för liten

- Låt kvinnorna ta över hela skiten!

Citat ifrån Aristofanes; kvinnorna i folkförsamlingen

Kinesias; Ge fan i det du. Marken duger.

Myrrrine; Aldrig, vid Apollon! Nog är du svår, men lägga mig på marken, aldrig! Citat ur pjäsen Lysistrate av Aristofanes 

Så, skulle männen verkligen någon gång kunna erkänna att deras hjärnor skulle vara så små att kvinnorna  skulle få vara  ''tvungna'' att ta över HELA SKITEN??  Och i det andra citatet lovar jag att ni kan räkna ut vems replik som är mannens, ja det borde iaf vara självklart.

Den uppfattningen jag har fått av män, killar (till och med små pluttiga pojkar i ca 6 års åldern, som skriker mama bazzare efter en!?) är att de offtast är i behov att få känna någon form av ''översittar'' makt, ja och jag klarar ju defenitivt inte av att bli ''sutten'' på, så då kan vi ju tillsammans räkna ut att det oftast inte slutar med det lyckliga fairytale slutet...

Men vill man ha ett fairytale slut?

 Här i Sverige är väl den sanna lyckan uppnådd när man har skaffat sig en hyfsad kille som man gift sig med och sedan skaffat ca 3 barn (som lyckligt vis inte skriker mama bazzare åt grannarna), sen köpt den där villan skaffat hunden och som grädde på moset så måste man ju bara ha den där silvriga Volvon...

Och efter några år, försöker man lappa ihop hålen i sitt äktenskap med hjälp av alkohol som då blir din mest trogna vän som oxå värmer dig genom nätterna medans din trogne man ''jobbar över''

Längtar jag efter de svenska fairytale slutet?

- Nej.. Herregud NEJ!! Jag skulle kunna göra vad som hällst för att SLIPPA gå igenom den så kallade ''drömmen''  

Känns som att jag spårade lite och hamnade helt off topic.

 Men en sak som har blivigt ännu klarare nu när jag har läst om antikens Greklans och Lysistrates sexstrejk, är att vi tjejer/kvinnor inte ska ge med så jävla lätt, ja mena inte konstigt att männen är makt galna... De tror ju att de kan få allt..

So women do not give in, it is now our time to win!

Aristofanes ser så jävla tyyng ut!! Jag försökte verkligen men kunde bara inte få lika stentuff blick som han..

Peace till alla pps!

Söndag, ja nu har den segaste dagen som någonsinn skapats nått oss. Det är ju dagen då Gud vilade, men jag är inte riktigt skapad så.. (kanske är jag då ingen skapelse av Gud?) Vila är inget för mig, om jag ligger och vilar känns det som att jag väntar på något som jag vet aldrig kommer hända. Dö tråkigt ju!     

Åh herre jesus har det någon gång hänt er att ni står och dansar idiotiskt fult men ändå tror ni att ni gör lika schyssta moves som Britney Spears och samtidigt mimar men ändå inte.. För man kämpar efter andan som har försvunnit i de energiskt fokuserade dansstegen.. Och plötsligt när man gör det ''snyggaste'' movet, så kommer det ju självklart in en ganska så ung snickare.. Men det var inte de värsta som hände.. Utan de var när jag tog av mig hörlurarna, vände mig om sakta och såg ett okänt ansikte, som hade stått och iaktagit mig ett bra tag medans han försökt få kontakt med mig... Och självklart drar jag till med ett pinsamt klyschigt ''Tja hur äre?'' Men herregud kunde jag verkligen inte komma på något bättre? Ja menar jag hade ju redan gjort den värsta isbrytaren genom tiderna som kan hända mellan två okända människor i nyktert tillstånd....  Jag kan ju nu säga att jag inte längre använder hörlurar, när jag kör mitt race och pumpar med tuffa moves..

Jag hoppas att ni inte behöver genomgå en situation som denna.. Men ändå, man måste ju bjuda på sig själv någon gång och ge andra på ett gott skratt..

Jag lägger oxå ut en bild på moi. Med ett väldigt seriöst andsiktsuttryck, som enligt min vän säger '' I can see you and you are ***!''  Vet inte om jag håller med det till 100 % men ja ja..

Slutligen, PEACE TILL ALLA PPS!